| Sarcoptes scabiei | |
|---|---|
| |
| Scientific classification | |
| Kingdom: | Animalia
|
| Phylum: | Arthropoda
|
| Class: | Arachnida
|
| Order: | Astigmata
|
| Family: | |
| Genus: | |
| Species: | Sarcoptes scabiei
|
Sarcoptes scabiei är ett parasitiskt kvalster [1] som tillhör släktet Sarcoptes och familjen Sarcoptidae i klassen spindeldjur. Sarcoptes scabiei gräver gångar under huden hos pälsdjur och orsakar hudsjukdomen skabb[2].
Allmänt edit
Namnet Sarcoptes scabiei härstammar från grekiska orden "sarx" som betyder hull och "koptein" (att skära) och det latinska ordet "scabere" som betyder att klia[2]. Skabb var en av de första sjukdomarna hos människan som man visste om orsaken till. År 1689 fick den italienska läkaren, författaren och poeten Francesco Redi ett brev med en beskrivning och illustration på parasiten efter studier gjorda av Giovanni Cosimo Bonomo och Diacinto Cestoni. Det dröjde dock sedan 200 år innan skabb accepterades som en sjukdom som orsakas av en parasit.[3]
Morfologi edit
Sarcoptes scabiei känns igen på den ovala kroppsformen som är tillplattad ventralt och convex dorsalt likt en sköldpadda[3]. Larverna har 3 benpar medan nymferna och de fullvuxna kvalstren har 4 benpar[4]. Fullvuxna hanar blir mellan 213-285µm långa och 162-210µm breda, medan honorna blir större ca 300-504µm långa och 230-420µm breda[3].
Livscykel edit
Sarcoptes scabies livscykel börjar med att honan lägger ägg (upp till 3 ägg per dag) i hålrum i huden i lagret kallatstratum granulosum[2]. Dessa ägg kläcks sedan till larver efter 50-53 timmar[5]. Larverna vandrar upp till det övre hudlagret kallat stratum corneum och gräver där små korta gångar där de spenderar 3-4 dagar medan de utvecklas till protonymfer[4][5]. Dessa protonymfer utvecklas sedan till ytterligare ett stadie och kallas då tritonymfer, vilket tar ungefär 3-4 dagar för honor och 2-3 dagar för hannar. Hannarnas tritonymfstadie är bara aningen större än dess protonymfstadie. Tritonymfstadiet är mellan 2 och 3 dagar långt och de blir fullfuxna efter detta stadie[5]. De fullvuxna hannarna tar sig sedan in i honornas gångar där parningen sker. Hannarna dör efter parningen och honorna är fertila resten av sina liv. Befruktade honor tar sig upp på huden och letar upp ett lämpligt område att göra en ny gång där hon sedan lägger sina ägg. Livslängden för en äggläggande hona är ungefär 1-2 månader och under bästa möjliga förutsättningar så kan upp till 10% av alla lagda ägg nå fullvuxet tillstånd[4].
Sarcoptes scabiei och människan edit
Sarcoptes scabiei har funnits hos människan i tusentals år. Just nu finns det 300 miljoner människor världen över infekterade av skabb till följd av krig, svält och överbefolkning. Skabb är vanligast hos barn och båda könen påverkas på liknande sätt. Oftast har en person 10-15 Sarcoptes scabiei på sig men i vissa fall, oftast hos personer med dåligt immunförsvar tex till följd av aids så kan det utvecklas till norsk skabb som innebär att personen har tusentals parasiter på sig samtidigt. Man kan bota skabb med antiparasitiska medel som tex Ivermectin [2]
Spridning edit
Skabb orsakat av Sarcoptes scabiei har rapporterats från både tama, frigående och vilda djur. Totalt rör det sig om 104 arter från 10 ordrar och 27 familjer som har konstaterats vara infekterade . Hos vissa populationer vilda djur finns det risk att spridningen av Sarcoptes scabiei kan orsaka epizootier. Exempel på sådana epizootier finns från prärievargar, rävar och vargar i Nordamerika, fjällräv, räv och varg i Europa, räv och dingo i Australien, men även djur som lejon, gepard, gorilla och koala kan drabbas. Sarcoptes scabiei är vida spridd globalt och kan drabba de flesta pälsdjur [6].
Spridning och effekt i Sverige edit
Sarcoptes scabiei hade inte rapporterats i Skandinavien innan 1967 då rävar med skabb påträffades i sydvästra Finland. 1972 så hade parasiten spridit sig norrut i Finland och 53 fall av skabb på räv hade rapporterats och tre fall hos tvättbjörn. Första fallet av skabb i Sverige skedde år 1972. Det tog sedan ungefär tre och ett halvt år innan nästa fall i Sverige rapporterades. De flesta fallen av skabb hos räv skedde först i Västerbotten och Jämtland och antalet fall varierade med rävens populations dynamik. När antalet rävar ökade efter ett bra år så spreds skabben. I tre pulser så spreds Sarcoptes scabiei från de första lokalerna i Jämtland och Västerbotten vidare till resten av Sverige , dessa tre pulser sammanföll in i tiden med toppar i sorkpopulationerna och då det fanns gott om mat så ökade rävarna och då även spridningen. [7].
Med skabbens ingång i Sverige så sjönk antalet rävar i drabbade områden och endast 70% av det normala antalet sköts vid jakt. Man kunde då se att tätheten av arter som skogshare, rådjur och orre ökade, som en följd av minskad predation. När rävpopulationen sedan återhämtade sig så sjönk antalen bytesdjur igen. Svängningarna i bytesdjurens populationer sjönk lokalt och försvann på vissa ställen. Man såg även att antalet mårdar ökade, allt detta tyder på att räven har en stor del i ekosystemet både när det gäller att hålla nere antalet byten och konkurrens med andra rovdjur[8].
Just nu finns skabben över hela Sverige förutom på Gotland. Skabb är den vanligaste sjukdomen hos rävar och rapporter har visat att där skabben är närvarande så kan det påverka svängningarna i rävpopulationerna [7].
Effekt på djuruppfödning edit
Sarcoptes scabiei kan vara ett problem hos djuruppfödare. Djur som har skabb kan inte producera lika mycket avkommor som djur utan skabb och de unga djuren växer oftast inte lika fort som dem utan. I ett försök som utfördes på en grisfarm kunde man se att en kulting med skabb växte saktare och behövde i snitt 8,6 fler dagar för att uppnå slaktvikt jämfört med kultingar som inte blivit infekterade. Suggorna behövde äta mer mat för att kunna få lika mycket avkommor som suggor som inte var infekterade[9] .
Referenser edit
<references>
- ^ Oleaga, Alvaro (2013). "Genetic epidemiology of Sarcoptes scabiei in the Iberian wolf in Asturias, Spain". Veterinary Parasitology. 196 (3–4): 453–459. doi:10.1016/j.vetpar.2013.04.016. PMID 23664709.
{{cite journal}}: Unknown parameter|coauthors=ignored (|author=suggested) (help) - ^ a b c d Hengge, Ulrich R (2006). "Scabies: a ubiquitous neglected skin disease". The Lancet Infectious Diseases. 6 (12): 469–779. doi:10.1016/S1473-3099(06)70654-5. PMID 17123897.
{{cite journal}}: Unknown parameter|coauthors=ignored (|author=suggested) (help) - ^ a b c Arlian, Larry G. (1989). "Biology, Host Relations, and Epidemiology of Sarcoptes scabiei". Ann. Rev. Entomol. 34: 139–159. doi:10.1146/annurev.en.34.010189.001035. PMID 2494934.
- ^ a b c "Scabies". USA.gov. Retrieved 27 February 2014.
{{cite web}}:|first=missing|last=(help) - ^ a b c Arlian, Larry G. (1988). "Life cycle of Sarcoptes scabiei var. canis". The Journal of Parasitology. 74 (3): 427–430. doi:10.2307/3282050. JSTOR 3282050.
{{cite journal}}: Unknown parameter|coauthors=ignored (|author=suggested) (help) - ^ Pence, D.B (2002). "Sarcoptic mange in wildlife". Rev. Sci. Tech off. Inte. Epiz. 21 (2): 385–398. doi:10.20506/rst.21.2.1335.
{{cite journal}}: Unknown parameter|coauthors=ignored (|author=suggested) (help) - ^ a b Mörner, T (1992). "Sarcoptic mange in Swedish wildlife". Rev. Sci. Tech. Off. Int. Epiz. 11 (4): 1115-1121. doi:10.20506/rst.11.4.658.
- ^ Lindström, E.R (1994). "Disease Reveals the Predator: Sarcoptic Mange, Red Fox Predation, and Prey Populations". Ecology. 75 (4): 1042-1049. doi:10.2307/1939428. JSTOR 1939428.
{{cite journal}}: Unknown parameter|coauthors=ignored (|author=suggested) (help) - ^ Arends, JJ (1990). "Effects of sarcoptic mange on lactating swine and growing pigs". Journal of Animal Science. 68 (6): 1495–1499. doi:10.2527/1990.6861495x. PMID 2384349.
{{cite journal}}: Unknown parameter|coauthors=ignored (|author=suggested) (help)